Familjen Illien flyttade till den lilla byn Moräng hösten 2020. Yvonne kommer från Tyskland och Raphael från Schweiz, men det är här i norra Sverige de vill bo.
Yvonne och Raphael har alltid trivts ute i naturen, och träffades 2015 i Finland, när de båda arbetade med draghundar. De följdes sedan runt och arbetade i Norge och Kiruna, innan de 2019 spenderade ett år i Tyskland medan Yvonne var gravid.
– När Joël var fyra månader började vi åka uppåt igen. Vi skulle resa runt i ett par månader, träffa vänner och kolla på olika områden eftersom vi ville starta upp vår egna verksamhet, säger Yvonne.
Med bebis och två hundar började de kolla närmare på olika tomter i Norrbotten, och blev intresserade av en fastighet i Moräng, en liten by belägen i sydöstra hörnet av Arvidsjaurs kommun.
– Vi kollade på huset i slutet av juni, och flyttade in i september, säger Raphael.
Men det var inte helt utan oro som flytten blev av. De menar att det finns många fördomar och förutfattade meningar kring hundspannsföretag, fastän det för dem alltid varit viktigt med en god relation till grannar och lokalsamhället.
– Den perfekta tomten för draghundar kan ofta vara både för dyr men också för långt bort från allt annat vi behöver. Oavsett varför man flyttar och om man bedriver någon form av verksamhet så får man fundera igenom vad som verkligen är viktigast, och utifrån det vara villig att kompromissa, säger Yvonne.
I Moräng finns fler bosatta, och alla har varit vänliga och hjälpsamma gentemot familjen Illien.
– Vi har grannar ganska nära, vilket kan vara en utmaning med den verksamhet vi har, för vi vill självklart inte störa någon. Men det fungerar verkligen jättebra, och våra hundar är ganska lugna, säger Raphael.
Drömtomten hade varit lite längre från en större väg, samt lite längre till grannar, men de betonar också vikten av att kunna få ihop de förutsättningar man har med det man verkligen behöver. Även om de bor på landsbygden har de nära till mycket.
– Just det här stället innebär att vi har nära till flygplats, tåg, skola, butik och annan service. Vi sparar så mycket tid både privat och i vårt företag på att vi har allt det här nära inpå, säger Yvonne.
Raphael håller med om att de både bor mitt i naturen men samtidigt har nära till det mesta, något som underlättar såväl familjelivet som arbetet.
– Om vi går ut på vår tomt, så bakom hundgården finns älgar, bäver och annat djurliv. Det är en trevlig och lugn liten by med jättefina grannar. Gäster får en väldigt bra upplevelse här, eftersom stor del av tiden kan läggas på vad de kommit hit för att göra, istället för långa transportsträckor.
Precis som sin livsstil vill de ge sina gäster en gemytlig och familjär upplevelse. Idag kan de ha tre gäster samtidigt, men de vill nå upp till fyra gäster. För det behöver de några hundar till.
– Vi har en annan nisch på vår verksamhet än många andra hundspannsföretag. Vi erbjuder i första hand långa turer, ofta upp till en vecka eller till och med två. Det är en annan sorts besökare jämfört med de som åker en tur på några timmar, säger Raphael.
"Det blir en annan gemenskap på en liten plats"
Förutom gården har de också köpt och rustat upp ett separat boende för gästerna, beläget i närliggande byn Glommersträsk. Gästerna uppskattar att ha lite tid till att upptäcka närområdet på egen hand, att se och få en bättre bild av människorna som lever här och hur det är att bo här.
– Det blir en annan gemenskap på en liten plats, och det gillar verkligen gästerna. När de är här så kan andra som bor här veta att det är gäster till oss, och hälsar dem välkomna. Det gör att gästerna känner sig sedda och extra uppskattade, säger Yvonne.
Raphael och Yvonne ser det också som viktigt att gästerna kommer i kontakt med lokalbefolkningen, kanske handlar något i närområdet, och att de bidrar till lokalekonomin på flera sätt.
– Och våra gäster tycker så mycket om affären här, Finnbergs. Gästerna pratar ofta om att de har träffat Ove som jobbar där. Det är också något som vi verkligen gillar med att bo här, många bidrar till ett gott värdskap för våra gäster, säger Yvonne.
Den största skillnaden mellan livet idag jämfört med för fem år sedan är förstås sonen Joël, men också att de har ett hem.
– Vi lever inte längre i en resväska. Nu har vi verkligen ett hem. När man har varit någonstans så kommer man hem. Det är ändå en stor skillnad jämfört med tidigare då vi inte visste var vi skulle spendera nästa säsong, säger Raphael.
"Nu har vi verkligen ett hem"
Även om det är långt till familjerna i Schweiz och Tyskland, så menar de att det är enkelt för dem att resa dit, och för släkten att resa upp till norr.
– Vi har flygplats nära, både i Arvidsjaur och Skellefteå. Till tågstationen i Jörn tar det bara 30 minuter att köra. Vi vet att vi vill leva i Norden med draghundar, det är den livsstil vi vill ha. Så vi kommer att bo kvar här uppe, säger Yvonne.
Förutom att bygga upp sin verksamhet arbetar båda hos andra företag, vilket fungerar väldigt bra, och minskar pressen samtidigt som de utvecklar sitt eget.
– Att bygga upp den verksamhet vi har är kostsamt, som med foder, utrustning och att fortsätta bygga det som behövs. Eftersom vi har djur är det också återkommande kostnader, så under vintersäsongen spenderar jag mycket tid med gästerna, men annars arbetar vi båda heltid på andra ställen. Men med tanke på att vi startade upp under pandemin tycker vi ändå att vi har kommit väldigt långt med vårt företagande, säger Raphael.
Ingen av dem hade tidigare erfarenhet av att starta eget, men just den processen såg de inte som särskilt komplicerad. En del i det kan också vara att båda har lärt sig svenska, och Yvonne har dessutom en bakgrund som jurist.
– Så jag är van att tolka lagar och regler. Sedan har vi tidigare erfarenhet av att arbeta i liknande verksamhet, vi hade en affärsplan och väldigt tydligt vad det var vi ville göra och hur. Och nu är vi snart där, säger Yvonne.
Eftersom de flyttade in under pandemin var det svårt att hitta anknytning, och träffa människor, framförallt för att få träna på svenska.
– Vi anser att det viktigaste när man flyttar är att man kan språket. Då blir man också snabbare accepterad i lokalsamhället, säger Raphael.
Vintern är den mest intensiva säsongen, våren är ganska lugn, och sommaren består till stor del av olika projekt med byggande och att förbereda inför kommande säsong. Hösten ser de som en fantastisk årstid, och även den tid som det finns bäst potential att utveckla just för besökare.
– Redan i september börjar norrskenssäsongen. Det finns alltid någonting som man vill att gästerna ska få uppleva och upptäcka här. Så egentligen är det säsong här året runt, säger Raphael, och Yvonne håller med.
– Hösten är så fantastisk med alla färger. Arvidsjaurs kommun har mycket vinterturism, men det finns stor potential att utveckla mer även andra säsonger.
Förutom att leva ett liv med familjen och hundarna i fokus, så är drivkraften just att få gäster att uppleva det magiska i skog och mark. Raphael har guidat många gäster, och får uppleva deras reaktioner på nära håll.
– I Sverige och här uppe så är många vana vid att vara nära naturen, och att vistas ute i den. Men de gäster vi har, främst från Tyskland och närliggande länder, de kan komma från en stor stad utan erfarenhet av naturen. Så kommer de hit, sover här ute i tält, mitt i skogen och under norrskenet. De har aldrig varit i närheten av något sådant tidigare. Det är en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Och inte jag heller, fastän jag har upplevt den förut.
Foto: Yvonne & Raphael Illien. Text: Malin Johansson, Arvidsjaurs kommun. Reportaget har gjorts som en del av AJR Magasin.